Kommentar till Klimatpolitiska rådets rapport: ”Oroande att regeringen väljer att öka utsläppen trots att vi vet att vi går mot en katastrof om de inte minskar snabbt.”

Kommentar till Klimatpolitiska rådets rapport: ”Oroande att regeringen väljer att öka utsläppen trots att vi vet att vi går mot en katastrof om de inte minskar snabbt.”

Global Utmanings VD Eva Svedling kommenterar Klimatpolitiska rådets årsrapport 2023.

Klimatpolitiska rådet riktar skarp kritik i sin årliga granskning av regeringens samlade politik för att nå de av riksdagen beslutade klimatmålen. Jag vill särskilt lyfta och reflektera över några av rapportens slutsatser. 

Sverige behöver gå före och visa ledarskap, men regeringen väljer att backa

För första gången på 20 år ökar utsläppen på grund av regeringens politik. Istället för att följa klimatlagen väljer regeringen att föra en politik som leder till ökade utsläpp i närtid. Särskilt anmärkningsvärt är det mot bakgrund av slutsatserna i IPCC:s senaste rapport, om en uppvärmning som går allt snabbare. 

Rådets uppmaning är att nyttja hela den samlade politiken för att nå klimatmålen. Styrning och styrmedel behöver förbättras och vässas – under statsministerns ledning. Det är mycket bra att rådet rekommenderar ett stående uppdrag till myndigheterna att komma med underlag till den klimatpolitiska handlingsplanen, med förslag som överstiger målen. 

Klarar vi inte klimatomställningen blir det svårare att nå alla andra samhällsmål. Områden som välfärden, samhällets sammanhållning och säkerhet riskeras. Det är tröttsamt att rådet behöver upprepa rekommendationen om att genomföra en översyn av samhällsmål i relation till klimatmålen. 

Omställningen måste vara rättvis – folkbildning är en nyckel

Rådet lyfter en rättvis fördelning av resurser som en nyckel i omställningen. Det är positivt. Om klimatomställningen inte har legitimitet och social acceptans kommer den inte att gå att genomföra. För att omställningen ska bli rättvis behövs politiska reformer– i världen men också i Sverige. Det är politikens ansvar att hantera kollektiva utmaningar. Det kräver ledarskap och mod, kompetens och samverkan. 

Rådet understryker vikten av folklig förankring och att skapa transparens i omställningsarbetet gentemot medborgare. En av rekommendationerna till regeringen är att prata mer om klimatomställningen och att göra människor delaktiga genom breda folkbildningsinsatser i hela samhället. Rådet menar att regeringens ensidiga fokus på ny elproduktion missar målet. I regeringens ansats saknas exempelvis både sparande av energi och effektiviseringsåtgärder. 

Det saknas transformativa åtgärder som inkluderar hela samhället. Rapporten pekar förutom på miljö-, närings- och transportområdet även på vikten av en arbetsmarknads-, utbildnings- och socialpolitik som styr mot klimatomställningen. 

Tillsammans står vi inför en gigantisk uppgift. Rådet är medvetna om att det behövs ett starkt tryck på politiken, från företag, civilsamhälle och forskning.

Målkonflikterna måste hanteras skyndsamt och synergierna tas tillvara 

Rådet understryker vikten av helhetssyn och att politiken klarar att väga intressen mot varandra och vågar sätta långsiktigheten i fokus. Regeringens politik gör inte bara att vi missar synergier mellan klimatomställning och ekonomisk utveckling. Det gör det svårare att nå i princip alla andra samhällsmål och vi riskerar att hamna i nya kriser. 

Ökade energipriser hade kunnat utgöra ett tryck för omställning mot förnybart, det vill säga styrning både mot långsiktiga mål och kortsiktig krishantering. Regeringen väljer att fördröja investeringar i vindkraft och använda skattepengar för ett elstöd som fullständigt saknar fördelningspolitisk rimlighet. Den politik regeringen valt riskerar att påverka förtroendet för styrmedel och skapar osäkerhet hos näringslivet om långsiktighet. Istället borde känsligheten för framtida chocker minskas genom energieffektivisering och transformation till cirkulär ekonomi. 

Den pågående industriomställningen synliggör både synergier och målkonflikter. Tillväxten sker i de sektorer som försöker hantera klimatomställningen. Det skapar möjligheter för en industrination som Sverige. Staten måste vara aktiv i att skapa förutsättningar och hantera konflikter. En sådan är avvägningen mellan behovet av metaller och gruvdrift kontra biologisk mångfald och urfolks rättigheter. Frågan om rennäring och samer behöver belysas ytterligare för att säkerställa att industriomställningen i norr sker i dialog och med hänsyn till andra värden.  

Sverige bör bidra till att stärka EU:s klimatarbete – inte försvåra det

Som rådet konstaterar är det positivt att EU håller kursen och ökar tempot i omställningen trots krig, energikris och ekonomisk oro. Vi kan dock inte luta oss tillbaka för att EU:s klimatpaket Fit for 55 är beslutat. Lagstiftning och regelverk ska fortfarande genomföras nationellt. Med nuvarande politik är det osannolikt att Sverige lever upp till EU:s skärpta klimatmål. Det kommer att påverka både EU:s förmåga att nå målen och Sveriges förmåga att bibehålla internationell konkurrenskraft för näringslivet. 

Klimatarbetet i EU är beroende av en stark folklig opinion inom medlemsländerna för klimatåtgärder i linje med Parisavtalet. EU är inget annat än kraften i sina medlemsländer och det är allvarligt att Sverige backar. Högervindar med populistiska budskap riskerar att försvåra och fördröja klimatomställningen. Om opinionen svänger kan Europas omställning avta innan den ens börjat. 

Det är alltså även här helt avgörande att enskilda EU-länder visar ledarskap och går före även i sin nationella politik. Andra länder, till exempel Tyskland, visar att en progressiv klimatpolitik går att genomföra. Att Sverige tidigare gått före har också bidragit till att EU har gått så långt som man gjort i Fit for 55. Att vi nu tappar styrfart är allvarligt och riskerar att underminera klimatarbetet. 

Eva Svedling

VD, Global Utmaning 

Klimatpolitiska rådets rapport